Mae Sot och demokratirörelsen
I en gemensam strävan förenas människor med så väldigt olika bakgrunder. Tillsammans skapar de ett alternativ till förtrycket. Vad som sker här är ett tydligt exempel på påverkansarbete underifrån. Jag är tacksam över att få träffat så många personer som brinner lika mycket som jag för att förändra världen, eller i alla fall en del av den.
Många lever illegalt i Mae Sot och riskerar bland annat deportering. Ändå väljer de att kämpa vidare. De unga burmesiska kvinnorna jag träffade idag på SCYB var tydliga exempel på detta. Målmedvetenheten och styrkan i dessa tjejer är stark- de är Burmas framtid.
2010, i år alltså, är det val i Burma, det måste ni som följt min blogg (eller dagsmedia överlag...) veta om redan. Dessa val kommer inte genomföras på ett rättvist sätt. Det internationella samfundet måste agera nu. Vi måste på ett tydligt sätt visa att vi inte accepterar juntans agerande!
Så många riskerar allt för demokratirörelsen i. Nu är det hög tid att EU och resten av världen backar upp dem! Sprid info, gå med i Svenska Burmakommittén, skriv brev till riksdagen eller din lokalpolitiker. Det är nu det gäller.
Ställer du upp?
Rösta mot rasism den 19:e september!
Gör din röst hörd och rösta mot rasism!
Läs mer genom att klicka på bilden nedan:
Bild: Skärmdump från http://www.rostademokratiskt.se
Blodigt i Bangkok
Jag säger bara, det var droppen. Blodsdroppen. Läs mer här.
Vad gör man inte för att få sin röst hörd?
Bild: Skärmdump http://bangkokpost.com/news/politics/171770/reds-complete-blood-ritual
Power and glamour?
Allow me to scream THIS SHIT SUCKS!
Off course Vogue has found some serious powerhouse women who dress with style and enjoys success in her respective field which is great. But what about Sweden?
Mona Sahlin (Swedish high-ranking politician, leader of the Social Democratic Party) has been photographed carrying a designer handbag. I say, whatever. Why can't she wear any handbag she likes? Other than that she is doing the trouser-suit outfit... although sometimes in bright colors!
What is the problem? Why has women got to diminish themselves in order to be taken seriously? I think it's partly because women didn't get access to positions of power until quite recently and therefore they have been assimilated to the corporate structure including clothes. They try to look/act like men. But they should not have to.
We, the women, need to back up (I sound like a feminist now!) our sisters! If we can't even allow other women to dress like they please how will men? We need to support each other and stand fast in our believes that a political message is as important whether it'll come from a fat old guy in a suit or a young girl in a dress. Focus on what's being said! And all of you tossers working in the media- stop letting articles about "she cannot be a good leader for a party promoting welfare for all if she wears an expensive bag" get into your magazine!
Now, what do you reckon about this? Please, share your opinion as a comment!
Elitism hindrar utveckling
I en kapitel skrivet av Kelbaugh, D (1997) sötte jag på följande citat:
"To design and build communities takes more then probing questions and an endless quest for all the answers. To act, we must settle on norms, standards and specific designs, moving ahead even though all questions might not be fully resolved."
Detta tycker jag symboliserar hur man måste se på mycket av utvecklingen idag. Vi kan inte fastna i ett byrokratiskt träsk utan måste godta att alla svar inte finns. Än. Vi måste röra oss frammåt men vara öppna för att ändra regelverk och liknande i efterhand när svar på frågor dyker upp. Att låta frågor malas genom alla beslutsnivåer för att sedan bli avslagna på grunden att "man inte vet allt" kommer inte föra mänskligheten frammåt. Jag tror vi måste bli mer flexibla när det kommer till att ändra i efterhand istället för att försöka göra allt perfekt från början.
Detta för mig till punkten elitism. Jag vill poängtera att, bara för att man ska röra sig snabbare frammåt, ska inte alla dessa belsut fattas av några få personer. Genom att ständigt låta experter eller självutnämnda sådana fatta beslut skapas en elitism där andras förslag inte lyssnas på. Exempelvis gäller detta särskilt unga kvinnor. Vi har svårare att göra våra röster hörda. Just bloggnätverk är ett steg i rätt riktning tycker jag.
Men jag är trött på att inte bli tagen på allvar bara för att jag, än så länge, inte är färdigutbildad och har jobbat så länge att mina ideal blivit alldeles mossiga. Se bara på den svenska välgörenhetsorganisationen Diakonia. De bedriver verksamhet i Thailand som bland annat går ut på att försöka få Burma mer miljövänligt.
En sidopoäng blir att utvecklingsländer står efter USA, Kanada och Australien när det kommer till miljöförstöring enligt Drakakis- Smith (2000).
Men, vad upprörs jag av? Jo, för en konferens i Bangkok flygs Diakonias personal ned från Chiang Mai. Jag säger inte att jag inte flyger men hur motsägelsefullt är det inte att miljörepresentanterna flyger ned när det går mängder av tåg och bussar? Om vi sedan bortser från detta och antar att de klimatkompenserar osv är det som irriterar mig mest att vid mötet med en av dessa personer kördes mina åsikter över totalt. Jag ansågs inte ha något vettigt att komma med kändes det som att de ansåg.
Elitism hindrar utvecklingen när vissa tror att de vet bäst. Det samma har jag upplevt på tidigare arbetsplatser där pesonal "långt ned på stegens" förslag försakats. Varför? Jo, för att ledningen tror de vet bäst i alla lägen trots att "fotfolket" har mycket att komma med. Som tur är har jag sedan länge lämnat just denna arbetsgivare.
När jag arbetade som barnskötare (outbildad) på en förskola däremot togs mina förslag alltid emot och genomfördes dessutom ofta. Jag fick stort ansvar att genomföra diverse verksamheter med barnen trots att jag inte är utbildad eller har egna barn. Ska man som ung tjej behöva arbeta inom en så pass kvinnodominerad och, enligt mig, ödmjuk bransch för att ha något att säga till om? Detta är inte menat som kritik mot omsorgsbranschen utan jag uttrycker enbart min leda för många andra branscher.
Känner någon igen sig? Eller har ni sen länge tröttnat på att läsa detta blogginlägg?
Kvinnor i Paris, Nepal och Sverige 1850 vs 2010
Mitt läsande av Paris, Capital of Modernity av David Harvey (2006) har fått mig att reflektera över likheterna mellan hur kvinnor behandlades under 1850- talets Paris och hur de behandlas i dagens Nepal. I den sista delkursen av samhällsgeografi A studerade vi migration och som del av detta läste vi Kamala Kempadoos bok Trafficking and Prostitution Reconsidered. I denna behandlade ett kapitel myten kring sexhandeln mellan Nepal och Indien.
För att inte gå för djupt in i just detta kapitel var en andemening att kvinnor mer eller mindre omyndigförklaras i stora delar av det moderna Nepal. Frivillig migration riskerar att försvåras genom vad som uttryckligen görs för att "skydda" kvinnor. Istället förhindras deras rörlighet. Harvey (2006) beskriver att kvinnorna under mitten av 1800- talet i Paris omyndigförklarades officiellt. Deras lön i centrala Paris var hälften av männens för lika arbete och enbart en tredjedel av männens i förorten. Dessutom ansågs de "lösa och lediga" om de inte var gifta eller hade en manlig släktings beskydd. Bara en sådan sak att kvinnor som försökte försörja sig själva som exempelvis sömmerskor "bokfördes" under samma rubrik som de registrerade prostituerade.
Jag ser således flera likheter mellan dagens Nepal och dåtidens Paris. Det är tydligt hur mycket kvinnor har att kämpa emot. Med så djupt rotade föreställningar om vad en kvinna är, bör vara och vilken roll hon bör ta ska vi naturligtvis vara glada över hur långt vi kommit i Sverige. Fast det gäller att inte slappna av.
Personligen uppfattar jag att dagens jämställdhets kamp i många fall nästan hånas just för att vi ju "redan har det så bra" i Sverige. Att tala om jämställdhetsfrågor likställs med någon form av extrem feminism. Jag anser att vi måste fortsätta belysa dessa frågor här med förhoppningen om att andra länder följer efter när de ser vad vi åstadkommer. Genom att ta upp frågorna i Sverige känns de ständigt aktuella och våra politiker kan sedan försöka påverka andra länders regeringar att lägga större vikt vid kvinnorättsfrågor.
Jag tror att vi genom att fortsätta att kämpa i Sverige i längden även hjälper andra länders kvinnor. Och genom att engagera sig i föreningar på hemmaplan kommer man i kontakt med internationella grupper. Det är inte rätt någonstans att man ska kunna finna en liknande situation någonstans i världen år 2010 som ca år 1850!
Jag i Paris förra året... är vi på väg mot ljuset i slutet av den kvinnoförtryckande tunnlen?
Här är ett par organistationer som jobbar för kvinnor och jämställdhet:
http://www.awid.org/ Asscociation for Women's Right In Development
http://www.now.org/ The National Organization for Women
http://www.farawayadventures.com/nepaligirlkayakers.php Himalayan River Girls (Ett projekt startat av Inka Trollsås som utbildar kvinnliga kajakintruktörer med mera!)
Citat från Himalayan River Girls hemsida som sammanfattar frågan perfekt:
"Women dont need sympathy they need education and opportunity" Lycky K. Chhetri
Varför får kvinnor inte konsumera?
Förra veckan blåstes faktumet att Mona Sahlin har en märkesväska upp till en ofantlig storlek. Jag kan för mitt liv inte förstå varför?
Okej, motargumenten lyder ungefär att 6500 kr är en halv månadslön för "arbetaren" och att det är omoraliskt av Mona att äga en sådan väska.
Är det någon som gjort en undersökning om hur dyr bil Reinfeldt eller någon annan äger?
Vad kostar en snygg kostym att ha på jobbet?
Hur många taxiresor görs?
Vad kostar Freddes bostad?
Min poäng är krasst sett: det är bullshit att kritisera kvinnlig konsumering på det sättet. Är det försvarbart då att varannan bloggare äger en LV Speedy väska? Att småglin i Stockholm trillar runt i senaste expeditionsjackan från Fjällräven? Varför inte kritisera dem?
Hur kan man inte unna en person som arbetat hela livet att spendera sina egna pengar? Bara för att man är en "röd" politiker får man inte unna sig något fint? Det är gamla åsikter som dessutom nedvärderar arbetande kvinnor. Jag har personligen lagt många tusenlappar på flygresor de senaste åren. Då borde jag också bli påhoppad. Jag har jobbat ihop mina egna pengar och jag får därför spendera dem efter eget tycke.
Jag blir minst sagt förbannad och känner att detta inlägg inte är så välformulerat desvärre. Men, vad tycker ni? Ska man inte få spendera sina egna pengar?
Valet 2010
Eller vet ni vad ni ska rösta på redan?
Huvudsaken är att rösta över huvudtaget! Även om du så rösta blankt. Vi har rösträtt i Sverige och kan inte låta latmasken komma emellan när det kommer till att utnyttja denna rättighet. Burma har också val i år. Ett val som med stor sannolikhet kommer innebära fusk, fejk och förtryck. Aung San Suu Kyi sitter fortfarande i husarrest trots att hon borde leda sitt parti mot seger i detta nu.
Med andra ord ta vara på möjligheten vi har och sluta klaga! Är du missnöjd- missnöjesrösta inte! Sätt dig in i de olika partiernas program och rösta på dem som bäst stämmer överens med dina åsikter. Om ett sådant parti inte finns? Blankrösta. Ta inte bara ett "missnöjesparti" på måfå!
Nåväl, jag kommer börja med de största partierna de kommande dagarna!
Förresten, har du en blogg som diskuterar internationella frågor eller politik? Hojta till, jag hittar gärna nya favoriter!
Drottninglandet
Om det är något jag önskar jag inte missat när jag var hemma mellan förra resan och denna så är det Drottninglandet. Fotograf Elin Berge fotade under 2008 thailändska kvinnor i norra Sverige som flyttat dit för att leva med svenska män. De bor i "Drottninglandet" som området mellan Villhelmina, Dorotea och Fredrika kallas. Tom Kha Gai, kycklingsoppa med kokosmjölk, är i princip en nationalrätt i Sverige, namn som Lisa är inte längre vanligast i blåbärsskogarna och glesbygden konverterar till buddhism.
Jag hade gärna velat se utställningen på Hasselblad Center i Göteborg i våras. Beskriver bilderna fenomenet djupare? Många thailändskor flyttar till Sverige för att kunna tjäna mer pengar för att försörja sin familj som ofta kommer från fattiga delar i nordöstra Thailand enligt Berge. Drottninglandet som fotobok kan köpas här.
Kärlek eller ekonomi? Eller en kombination? Frågan är svårt och svaren kluvna. Framförallt är frågan väldigt aktuell särskilt nu när jag studerar migration. Men, något som bland annat konstateras i SIDA- rapporten Migranter på den internationella arbetsmarknaden: Globaliseringens förbisedda hjältar av Bhargavi Ramamurthy är att remitteringar (pengaförsändelser) från immigranter som jobbar i utvecklade länder är av stor betydelse för utvecklingen på lokal nivå inom ett hushåll i ursprungslandet.
Jag har skrivit klart en fråga till hemtentan där jag reflekterar över artiklarna ”The Structuring of Feeling in Ghanaian Transnational Families” av Cati Coe, ”Consuming the transnational family: Indonesian migrant domestic workers to Saudi Arabia” av Rachel Silvey samt Living Transnationally: Somali Diasporic Women in Cairo av Mulki Al-Sharmani.
I min reflektion har jag berört effekter som påverkar det transnationella hushållet och dess medlemmar, från samhällets syn på emigrering och problemen som uppstår vid integration vidare till hur främst kvinnor aktivt strävar mot att förbättra sin familj situation. Jag har diskuterat kring och ifrågasatt de traditionella könsrollerna som återfinns i dagens samhälle och påvisat hur kvinnor vinner på att delta i lönearbetet. Dessutom har jag reflekterat över de emotionella effekter som drabbar medlemmar i transnationella hushåll och om huruvida emigrering verkligen är nödvändigt. Slutligen har jag reflekterat över skillnaderna i barnuppfostring i Ghana jämfört med västländer.
Nästa steg blir att dyka djupare i Migranter på den internationella arbetsmarknaden: Globaliseringens förbisedda hjältar av Bhargavi Ramamurthy. 
Foto: Jag Motiv: Bumesiska munkar nära Mandalay
Feminisering av lönearbetet
Jag försöker fundera ut varför det är så och varför jag själv faller in i mallen. Lika så min familj och pojkvän. Jag har arbetat med omsorg (både djur och barn), försäljning i butik och även enklare tillverkning vilket jag klassar mitt första jobb som. Christopher har faktiskt jobbat med omsorg men även på en skrot medan jag var barnskötare. Nu lägger jag ingen värdering i själva arbetena eftersom jag vet att båda är krävande och att det krävs kunskaper för att utföra dem båda!
Mina föräldrar passar också in i statistiken med mamma inom omsorg/skola/utbildning och pappa är ingenjör. Som sagt, jag tror rent personligen att mammas jobb är mer krävande men det är intressant att se hur tydliga könsrollerna är i ens närhet.
Enligt vår kurslitteratur är de kvinnor som är chefer troligare att "chefa" över andra kvinnor. Detta stämmer även in i min familj. Tänk på era egna föräldrar? Hur många mammor är flygplanstekniker och hur många pappor jobbar i skolmatsalen?
Varför blir det så här? Och framförallt, varför faller även jag själv in i det? Hur ser ni på det?
Förresten fick jag och Chris dessa fina pennor i present av tjejen som driver vårt guesthouse, fina va? Blå kille... rosa tjej... och så var cirkeln igång igen!
"En miljard hungrar"
Vad jag anser bra är att artikeln belyser faktumet att det inte är bristen på mat som ligger bakom hungern utan faktumet att de allra fattigaste inte har råd att köpa den. I artiklen uttalar sig Olivier de Shutter:
– Nej, att bara producera mat hjälper inte. Problemet är inte att vi producerar för lite mat, det handlar i stället om social orättvisa, säger Olivier de Schutter, FN:s speciella rapportör i matfrågor.
Här tycker jag de Schutter påpekar det viktiga faktumet att staten spelar stor roll i vilken välfärdsregim de väljer. Det spelar ingen roll hur goda tillgångar på exempelvis naturresurser ett land har om inte vinsterna från dessa fördelas jämt bland befolkningen. De Schutter hävdar även att total frihandel inte är lösningen och det håller jag med om. Total frihandel gagnar inte små bönder eftersom de knappast har möjlighet att konkurrera med stora bolag och transnationella företag. Öppningen av gränser och borttagningen av tullar kommer gagna redan utvecklade länder och tillåta deras transnationella företag att ytterligare förstärka sin position genom tillgången på nya marknader och platser för billigare produktion.
De som befinner sig längre ned i värdekedjan kommer få det ännu svårare om total frihandel skulle införas. Konkurrens kommer inte ske på lika villkor. Vad som istället bör ske är en uppmuntring till jämnare fördelning av resurser för att undvika sociala orättvisor.
Den ojämna utvecklingen är ett faktum i dagens kapitalistiska världsordning. Alla länder är inte integrerade i världsekonomin på lika villkor och staten har en viktig roll att spela. Så länge en extraktion av vinster från bla utvinning av naturresurser, produktion och handel ständigt sker från u-länder till i-länder kommer den ojämna utvecklingen fortsätta.
Det är dags att ta ställning. Tycker du det är rätt att majoriteten av överskotten samlas i i-länderna?
Är det rätt att en miljard hungrar? Sverige, och världen, har ett ansvar. Tar du ditt?
FN:s generalsekreterare Ban Ki- Moon deltar vid konferensen kring världshunger.
Pressbild från: http://fn.se/press/pressbilder/
Afghanistan
Efter den mycket beklagliga händelsen i Afghanistan där flera svenskar skadades kan jag inte låta bli att fundera en extra gång över varför svenska styrkor befinner sig där. Givetvis är svaret "fredsbevarande arbete" men mina funderingar går vidare. USA har ett geopolitiskt intresse av att stanna kvar i landet. Dock undrar jag om inte Sverige kunde lägga pengarna på att ta hand om de flyktingarna som kommer hit istället.
Ytterligare en fundering gäller lokalbefolkningen i Afghanistan. Om en svensk blir skadad kommer ett flygplan med specialutrustning och personal ned så gott som direkt. Vad händer om en afghan blir skadad?
Nu är det dags för Sverige och resten av världen att sätta press på USA. Herr Obama med fredspriset i hand- hur ser planen ut?
