Ibland tycks kaffe vara bränslet som får världen att snurra. Även här i Thailand. Här får kaffet både bilar, folk ock ekonomin att snurra:



Foto:Wilda Nilsson

Men hur hänger det ihop egentligen?

Hur kommer det sig att kaffebönder fortfarande är oerhört fattiga när vi betalar 50 spänn för en latté i Sverige? Eller en tjugo kronor i Thailand? Vart tar pengarna vägen?

Svaret är att de försvinner längs med värdekedjan. Vad är värdekedjan då? Jo, det innebär kortfattat kedjan som sträcker sig från odlaren till konsumenten. Ibland ser kedjan mer ut som ett luddigt nätverk men poängen är att värde adderas till produkten längs färden mot din kopp.

Alla, från personen som vattnar odligen, till hon som plockar bönorna, till barnen som vänder dem när de torkar i solen, till chauffören som kör dem till fabriken, till fabriksarbetarna och sedan fartygspersonalen som för kaffebönorna till Sverige, till personalen på Arvid Nordqvists kafferosteri i Sumpan Stockholm, ägaren och PR avdelningen där, till baristan på Mocco (eller var ni bloggare nu hänger, hehe) har tillfört värde till produkten genom förädligen de bidrar till.

Alla dessa personer vill såklart ha pröjs för värdet de adderar till produkten! Nu kommer vi till kärnan av problemet. Vissa personer i kedjan får nästan ingenting för sitt jobb. I det kapitalistiska ekonomiska systemet vi har stannar kosingen hos chefer, ägare, marknadsavdelningar och till viss del hos arbetarna i i- länderna. Baristan på Mocco får en bit av kakan, ägaren av rosterierna trycker i sig mer än halva, logistikpersonalen delar på resten. Till odlarna blir bara smulor kvar.

Jag vet att detta är något jag måste tänka ännu mer på! Vart kommer kaffet ifrån? Vi som konsumenter har makt att sätta press på de stora företagen. Ska vi försöka sätta press på dem tillsamman? Fairtrade är ett steg i rätt riktning.