Något jag måste göra när jag åker tillbaka till Indien och äntligen tar mig till Mumbai (Bombay) är att kolla på massa Bollywood-filmer! Eller gå på fester där sådan musik spelas. Camilla visade grymmaste klippet igår som satte tonen för kvällen. Kika på videon själva så får ni höra!

Nu har jag tagit mig hela vägen hem till Svea och det var ta mig tusan på ett rövhår att det gick vägen. STA Travel har gått och förvandlats till den sämsta resebyrån någonsin! Förut rekommenderade jag dem alltid och var nöjd men nu har de gjort bort sig en gång för mycket!

För det första får man inget svar när man mailar, jag frågade om min cykel tre gånger. Snäsiga svar fick jag på en resefråga och allmän grinighet. Min irritation mot dem steg när man inte kan boka om via dem utan via en engelsk sajt där alla STA i världen är ihopkopplade. Jag och Chris kunde inte flyga på samma plan fick vi veta.

Han får sin biljett ombokad från 15 mars till 28 april och min ligger kvar på den 29e april. Vad hände då igår på fltgplatsen? Jo, jag har tydligen "missat" mitt plan eftersom skit STA Travel lycktas med konststycket att boka om min biljett, utan att säga nått till mig, till Chris flyg dagen innan. SUCK. Så jag antar att STA i kombo med Thai Airways bör få veta att de lever... Thai rätade upp sig och fixade in mig i stand+ by listan och sen på planet... STA Travel ska jag ta itu med nästa vecka.

Glöm att jag rekommenderar dem igen. De har gått ner sig. Vill du hitta studentbiljetter: gå till Kilroy istället! De ska jag testa nästa gång jag reser!

Nu vill jag tänka på nått roligare: som den grymmaste festen i sommras utanför götet! De va la gröjer de! (fäääskekööörka, i höst kommer jag och tar er! eller, ja, kanske!)



Så med andra ord är det ett under att jag sitter i Svea igen och inte på Bangkoks flygplats... i övrigt är det sweet att vara hemma! Nån som vill ses i helgen?

Nu när jag i förra inlägget satt och blev nostalgisk över Songkran 2008 tänkte jag fortsätta på det spåret!

Vår första backpackingresa tog oss bland annat till Borneo och Kota Kinebalu. Där hittade vi en italiensk restaurang som blev som ett vardagsrum nästan. Vi gick dit jämt, hehe. Borneo var magiskt i flera bemärkelser. Vi träffade orangutanger, dök vid Sipadan och besökte en téodling.

Här kommer en bild på mig därifrån! Jag ser både ung och sur ut, haha.



Ett annat minne kommer från Filippinerna, också under vår första långresa ihop. Vi tog en dykbåt (live aboard) över Apo Reef från Pandan Island till Coron. De dagarna på öppet hav var fantastiska! Sol hela tiden. Vi simmade med valar, dök innan frukost och njöt av solnedgång som denna:


Samtliga foton: Christopher =)

Resor ger verkligen minnen för livet! Den bästa klyschan som finns. Håller ni med?

... du hittar fasttorkade riskorn där nätverkskabeln ska anslutas!

(Bilden ser "fejk" ut för att jag ljusade upp "hålet", hade plockat bort riskornet när jag upptäckte att bilden var dålig...)

Idag är sista dagen i Mae Sot. Vi åker med bussen ikväll till Bangkok där vi ska få tillbaka lägenheten vi hyrde i höstas! Toppen! Till ett lägre pris dessutom. Jag börjar bli bra på det här med att pruta på hyror. Ibland är det segt att pruta på allt men man kan göra fynd. Undrar om det kan funka i Sverige?

Jag funderar jag på att gå in på tex HM. Så här skulle det se ut:

Jag (lassar upp massa varor på disken som expediteten läser in): Hej! Eller Sawadee Kaa som vi säger i Thailand.

HM- tjejen: Öhh. Hej.. 1245, 50 tack.

Jag: Äh, vi säger 700. (man ska ju börja lågt, eller hur?)

HM- tjejen: Va? Nej. 1245, 50 tack. (hon himlar med ögonen)

Jag: Men kom igen. 850- good for you good for me!

HM- tjejen: Nej, det går inte att göra så. 1245, 50 tack. (Börjar surna till ordentligt, kön bakom växer)

Jag: Kom igen, ka! Give me good price! Special price! 900 na ka! Jag köpte ju så mycket!

HM-tjejen: (Hon har tröttnat och anropar väktare)... Hej, kan jag hjälpa dig istället? (riktat till nästa kund i kassan).

Så kan det gå. Jag vill ju få special price bara för mig! Fasta priser...pffft. Hur mycket får jag för att testa på riktigt?

Kanske är det bara ovana? Nej, jag tror inte det. Efter så många månaders resor runt om i Asien har jag inte vant mig vid de vidriga lokalmarkanderna. Jag ska inte ta i för hårt, flera är jättebra, eller rättare sagt delar av dem. Jag handlar grönsaker, frukt, currypasta- you name it utan problem. Bästa lunchen hittar man på den lilla lokalmarknaden nära vår gamla lägenhet i Bangkok. Men. Köttavdelningarna är fruktansvärda. Flugorna hopas, det stinker och värst av allt: levande djur plågas.

Fiskar i små baljor till exempel. På många markander säljs husdjur som valpar, kattungar, kaniner från små små burar. I Mae Sot hittade vi något nytt: levande paddor i "avokadonät". Kolla noga på bilden i det röda nätet:



Jag tycker inte det finns någon ursäkt. Vill man äta paddor kan man kanske ha ihjäl dem innan man tar de till marknaden? Ett alltför extremt sätt att hålla maten färsk på... Visst, det finns inga kylskåp osv jag förstår svårigheterna men det ursäktar inte lidandet dessa djur utsätts för!

Vad tycker ni?

Det är då man inser att världen är sjukt stor. Hur nära det än kändes att flytta till Thailand finns det sanslöst mycket kvar att upptäcka. Det är verkligen tur att jag har ett par år till på mig!

Afrika nästa?

... funkar det bra att skriva en krönika för DN. Måste säga att jag är böjd att hålla med, särskilt när det kommer till de södra delarna av detta land. Läs den här men, givetvis drar krönikan ut allt hur långt som helst och uppmärksammar inte faktumet att även asiater köper sex (förmodligen mer än västerlänningar egentligen).

Sedan måste jag slänga in en kommentar från en thaipolare (tjej) som säger ungefär: varför knulla gratis när man kan få cash för det?

Det känns inte som ett steg mot jämlikhet, snarare som en anpassningsstrategi i ett patriarkalt samhälle.

Som en extra sidopoäng måste jag bara tillägga att krönikan framställer thaitjejer på ett väldigt stereotypt sätt...

Vad tycker ni om det hela?

UP- DATE: Ska ta och förtydliga lite eftersom jag fick denna kommentar: klart thailändare också köper sex men vad har det med saken att göra, gör det sexhandel ok menar du? (Anonymt såklart)

Jag trodde inte jag skulle behöva klargöra detta men såklart är det inte okej! Jag vill bara belysa något som många inte uppmärksammar. Det är inte enbart västerländska äldre män som köper. Att thais/kineser/japaner gör det rättfärdigar såklart inte västerlänningar, det är väl givet? Men man borde plocka upp allt till bordet innan man hugger in på en debatt tycker jag!


Kanin på en taxi i Bangkok...

En höstbild på oss i Paris. Är det där jag kommer vara nästa höst? Jag orkar inte vänta tills maj på svaret! Blir hur som helst extremt sugen på Paris nu när alla mina favorit Parisbloggar uppdaterar om vårens intåg!

Vad gör du i höst? Ska du flytta utomlands kanske?

Klicka in under kategorin Bloggar Jag Gillar så hittar du vägen till Paris i webbformat!

Nu finns intervjun med mig uppe på http://blog.pickpack.se/?cat=3 kika gärna in och läs! Jag berättar om distansplugget, situationen i Burma och mycket annat!

Förresten blir det dåligt med uppdateringar eftersom vår tomte till hyrsevärd inte betalat internetavgiften= avstängt. Väldigt pinsamt för honom... House in Chiang Mai heter företaget och Stieg snubben som sköter det, ni kan ju överväga att inte använda dem!




Hur som helst, läs gärna intervjun så länge!

Nu: Söndagsmarknad och käk med polarna =)

Imorn kommer svaren på frågestunden. Bjuder på en tjuvkik nu!

Seriöst, hur har du fått boende och så? får du csn? och hur klarar du dig med pengar där nere?

Svar: Seriöst alltså (höhö) CSN räcker faktiskt riktigt långt. Jag tog lån under hösten och har kvar både av de pengarna. Sen jobbar jag och sliter som ett djur när jag väl är i Sverige. I somras hade jag två jobb parallellt förutom frilansandet! Inget kommer gratis, serru.

En bild på Bangkoks skytrain kan jag bjuda på dessutom!


Foto: Wilda Nilsson

Släng över era sista frågor om ni kommer på några =) Hörs imorn, nu är klockan nästan halv tolv på natten här borta!

För en gångs skull är det inte jag som intervjuar utan jag har blivit intervjuad av härliga Pickpack.se!

Jag svara på frågor om hur det är att läsa på distans i Thailand, vad jag anser om turister i Burma och mycket annat spännande!

Intervjun kommer dyka upp i deras nyhetsbrev och på deras blogg om ett tag. Under tiden tycker jag ni ska kika in på deras hemsida och kika på alla smarta reseprylar som finns till försäljning. Jag hojtar till när intervjun kommer men för att inte missa den kan ni skriva upp er på Pickpacks nyhetsbrev (de skickar inte 100 mail i månaden som vissa andra utan några få per år!).



Bild: Skärmdump från http://pickpack.se/

Jag vill till Paris! Självklart är jag grymt glad över att vara i Asien men det är inte lång tid kvar här nu. Eller, hemresan är den 29 april men tiden kommer gå fort, det gör den alltid här borta!

Det är inför hösten jag planerar!

Och, jag är expert på att inte sitta och dagdrömma som många av mina läsare gör. "Åh, varför kan inte jag plugga i Thailand..."- står det i kommentarerna. Gör det bara!

Således jobbar jag för fullt med att ordna inför en flytt till Paris i höst. Vissa grejer måste falla på plats i planeringen bara. Tex finansieringen. Men om inte det ordnar sig till hösten kommer det göra det till våren. Vår i Paris är ju inte så tokigt det heller, na? (att avrunda meningarna på hindi är bra har jag hört!)

Jag har således ett stort Paris-sug som jag försöker fylla genom att läsa en hop bloggar från staden. De kommer komma upp i min "Bloggar jag gillar" kategori en efter en! Du säger väl till om du också har en utlandsblogg?

Ge mig Centre Pompidou nu! Gissa om jag kommer hänga där ofta när jag kommer till Paris. Det bästa är att det är gratis inträde på Paris muséer en dag i månaden och ofta finns andra typer av erbjudanden!


Foto: Wilda Nilsson (Utanför Centre Pompidou)

Efter jag vet inte hur många månader i Asien är felstavningarna fortfarande lika roliga. Haha! Bloccory anyone?



Skämt å sido är restaurangen Bamboo Bar på Prapokklao Road (Chiang Mai, Old Town) riktigt bra! Kycklingen med thai basilika och chili är grym. Synd bara att ölen är så dyr... i thailändska mått mätt!

Jag var precis inne på Travellife.se och såg att han hittat DNs nya visum- guide! Jag måste nästan härmas och länka till den också =) Klicka här gott folk och scrolla längst ned för att hämta guiden som PDF! Klicka gärna in på Travellife.se också för vettiga resnyheter och annat skoj!

På Vagabonds hemsida kan man vinna en middag med en redaktör. Hur grymt vore inte det? En av dem är Per J Andersson vars blogg jag ofta länkade till från thisiswilda.com

Det vore onekligen schysst att sitta ned med en av dem och diskutera hur man framhäver kärleken till en geografisk plats i ord. Fast, man måste såklart vara prenumerant för att göra det. Och så måste man vara i Stockholm. Med andra ord tokfailar jag... Damn.

Som sagt, det hade varit intressant!

För er som är hemma, klicka in här, och lova berätta hur "dejten" gick!


Bild: vagabond.se

Givetvis har jag följt Banana Pancake Trail- till viss del i alla fall. Det går liksom inte att unvika även om man vill. Det är helt enkelt den resa "alla" sydost Asien backpackers kör. Även om jag försöker göra avstickare glider man in på spåret igen som om man halkat på ett bananskal. Fast inte så stor utsträckning som andra...

Bananpankakor. Ja. Där dessa finns, finns turister likaså.

Den ultimata förstagångsbananen flyger till Kuala Lumphur om hon är smart, Bangkok om hon är mindre smart. 2 månaders äventyr väntar. Därefter följer Tamanagara regnskogen och sedan Langkawi. Därifrån jobbar sig bananen via Krabi och Lanta upp till Phi Phi (som ju är ok för en backpacker medan Phuket inte är det). Om en Fullmoon fest inträffar speedar bananen genast över till östkusten för att sedan backtracka tillbaka och fortsätta spåret. Annars blir det VIP buss från Phi Phi norr ut. 

Vid 4 tiden på morgonen trillar bananen ut ur bussen i Bangkok utan en aning om vart hon är. Hon tittar med sömndruckna ögon åt höder, och om glasögonen är på kanske ett konstigt monument i guld och sten skymtar i en rondell. Givetvis ska hon till Khao San, men vart ligger det? En vänlig tuk tuk chaufför kör henne ett par varv i kvarteret och tar sedan emot 100 baht för turen. Tänk om bananen vetat att det bara var att gå till vänster sen första höger så skulle Khao San vara där...

Efter ett par dagar med reaserch på någon bar på själva Khao San vågar bananen sig iväg från D&D Inn. Hon hamnar på Rambuttri- oj, här var det lite coolare och lite mer "äkta" hippiebackpackers som hänger tänker bananen och försöker passa in. Det går sådär. Utan vare sig dreads, tatoos, höftbälteväska, piercingar eller ett galet gäng israeler funkar det inte. Korta badbyxhotpants, linne och flagnande bränna passar bättre på Khao San.

I äventyrlig anda går bananen med på att följa med svenska hockey laget (svennekillarna med relativt vältränade, brunbrända, ständigt iförda badbyxor och vitt linne alternativt ingen tröja med en öl i handen 10 på morgonen) till Chang Mai.

Häftiga upplevelser som elefantridturer väntar bananen i norr som givetvis inte alls kollar upp hur elefanterna stallas upp på natten. Den genuina nattmarknaden känns så thai.

Bananen tröttnar och åker till Vang Vieng- som hon inte exakt vet vilket land det ligger i. Eller är det ett eget land? Direktbuss inklusive slow boat och någon som fixar visum. Tubing. Yeah. Lämnar Vang Vieng (ja, Laos alltså) utan att ha sett så mycket mer än 4000 islands i söder som nåddes via VIP nattbuss.

En tur till Angkor Wat, bokad och betald på en resebyrå, står på tur. Efter ett panikdygn i Phom Phen flyr bananen tillbaka till Thailand. Skönt!

Ko Chang blir återhämtningsplatsen.

Nej, fullmoon är snart. I panik rusar bananen mot Bangkok och bokar VIP buss ner plus boende för billiga 1500 baht natten. Vaddå inte boka i förväg? Tur att hon hann få håret flätat och en piercing i naveln på Khao San innan avfärd!

Att ta dykcert tokbakis på Ko Tao avrundar första resan fint. Vilket äventyr. Och bara så äkta!

Hur som helst äts de godaste pankakorna på Ko Tao.