Att kor är heliga i Indien är ingen nyhet. Därmot blir jag fascinerad över hur extremt många korelaterade ord som finns i språket hindi. Vi snackar inte bara ord för "ko" och "koskit" utan specialord för "torkad koskitskaka" (gohraa) och koherdens fru (gopi).

Lägger du skiten (de torkade plattorna) i hög blir det en gohraur (a pile of cow-dung cakes). Lord of cows är gosaaiim och sedan har vi såklart ord som täcker viktiga funktioner i vardagslivet relaterade till kor och koblajor.

Gobar är själva skiten medan avsöndringen (japp ordboken använder "excrete") av skit från kossan heter karnaa. Kii kamdii är en liten bit torkad skit och att göra koskitskakor heter paathnaa. Kobajsmurbruk heter gobrii. Till sist kanske du vill ge verbalt utryck för att du äter, ja äter, koskit använder du khaanaa.

Nu kanske det är på sin plats med en liten förklaring av koskitsfenomenet som kan få den mest luttrade resenären att höja på ögonbrynen. Koskiten i Indien tas till vara, särskilt på landsbygden, där man använder det som byggnadsmaterial, ved och mycket annat. Skiten är multipurpose helt enkelt. På många håll ser man runda platta kakor ligga på tork längs vägar och på tak, dessa kommer sedan eldas i spisarna hemma hos folk. Jag blev inte jätteglad när jag fick äta bröd bakat direkt i bajselden. Ingen folie emellan utan ned med bullarna i askan bara. Det var såklart inga problem egentligen men en smärre kulturkrock helt klart. Särskilt när mannen som lagade maten inte alls förstod när jag tyckte det var märkligt. Mycket ska man se innan ögonen ramlar ut, hehe.


Foto: Wilda Nilsson (Kor i Varanasi, heliga djur på en helig plats)

Förövrig så har en av mina artiklar om Indien lästs över 3700 gånger. Lite småballt sådär.

Jag är väl hyfsat pig(g) och dessutom glad över att precis ha skickat in min artikel till Utrikespolitiska Föreningens tidning! Denna gång skriver jag om fattigdom bland kvinnor i Nepal och vad Inka Trollsås gör för att förbättra deras situation.

Annars är det kanske "lite mycket just nu". Hehe. Tar på krafterna att läsa tredubbelt på universitetet utöver jobb och Fokus Asien. Mest för att jag nu har haft konstant tentaperiod sedan två veckor tillbaka och har en månads pina kvar. Det vill säga innan nästa tentaperiod drar igång, haha.

Indiens historia är hur som helst extremt intressant, Veda texterna är jag verkligen sugen på att läsa men det hinner jag inte nu. Centralasienkunskapen handlar bland annat om Sovjetunionens uppgång och fall- väldigt fascinerande! För att inte tala om allmänbildande.


Foto: Wilda Nilsson (En fin liten gris i trädgården på Sabuy där jag bodde i Chiang Mai, är förövrigt ganska säker på vem som kan tänkas vilja ha en sån här i trädgården!)

Men det är ju bara att peppa upp och köra på!

Resehumor! Min måndagmorgon ryckte upp sig i alla fall!


Tack Vagabond för tipset!

Jag har en särskild... hmmm... förkärlek. Det finns något som har en helt absurd dragningskraft på mig. Och det är guideböcker. Lonely Planets böcker som kanske i viss utsträckning stakar ut redan promenerade stigar men som ändå är extremt lättanvända och som ger vettig info plus kartor.

Kunde inte hålla mig från att beställa den nya Indien- guiden. Jag har seriöst suktat efter den sen den kom ut medan jag bodde i Bangkok!

Indien- längtan blev inte direkt mindre. Jag vill dit nu! Är sugen på östkusten, Pondicherry upp till kulturella Kolkata. Visste ni att de pratar franska i Pondicherry? Tur att dagarna fylls av Indologi- plugg (bland annat). Dagens curryinjektion blir hinduismens vediska grunder. Fascinerande värre! Men distansstudier skulle inte sitta helt fel...


Jag i Goa på min första Indien- resa.

Igår träffade jag Amnesty på Stockholms Universitet och de påminnde oss om valet som kommer att ske den 7 november. Valet som kommer att cementera militärjuntans makt i en civilklädd form.

Hur ska vi lösa problemet efter valet? Varför har inte den svenska regeringen gjort något? Varför är det bara rödgröna som har gjort offentliga uttalanden med sin ståndpunkt?

Här kan du läsa om seminariumet "Att leva i en diktatur" som var en del av projektet Fria Burma som vi på Fokus Asien genomförde!

DEN 7 NOVEMBER SAMLAS VI PÅ PLATTAN FÖR ATT VISA VÅRT STÖD FÖR BURMAS BEFOLKNING! Kom dit du också, kl 15- 17! Mer info kommer komma upp här!

Vill du veta mer om vad Amnesty gör för Burma, gå med i deras facebook-grupp!


Foto: Wilda Nilsson

I och med Nepalprojektet och artikeln jag just nu skriver för Utrikespolitiska Föreningen läser jag på lite extra om fattigdom, utveckling och hur detta påverkar kvinnor. Under kurserna i samhällsgeografi tyckte jag att perspektivet kring vikten kvinnor har för utveckling var högst intressant och många böcker och artiklar plöjdes igenom.

Nu har jag hittat en extremt välskriven rapport på bara 13 sidor som sammanfattar dessa frågor på ett tydligt och lättförståeligt sätt. Det är verkligen värt att läsa den här!

Jag börjar dessutom fundera på om ett lämpligt ämne för en C- uppsats inte är just feminiseringen av fattigdom med en case-study från Indien eller Nepal?

Vill du göra något åt det hela? Joina vår projektgrupp på en gång! Maila fokusasien(a)peaceworks.se för mer info!

All great cities are schizofrenic. Kanske hör min fascination för Victor Hugos citat samman med min fascination för kontraster. Och tillika svagheten jag hyser för de abnorma smältdeglar av människor, kultur, liv och rörelse som världens främsta städer utgör.

Liksom varje berättelse börjar även denna med en kvinna och en stad. Så skriver Gregory David Roberts alldeles i början av hans fantastiska bok Shantaram om Bombay (Mumbai). Jag har länge, vi pratar över 2 år, funderat på om han har rätt. Idag kom jag fram till att han har rätt. Kvinnan är jag. Staden var New Delhi. Och berättelsen om mitt liv började på riktigt när jag satte min fot där för första gången en dag i januari för ganska länge sedan.

 

Berättelsen har kommit att kretsa kring kvinnan och staden. Staden som blivit städerna. De urbana områden som likt levande organismer hållit mig fast i sitt grepp. Bangkok var min första riktigt stora kärlek. Det går inte en dag utan att jag längtar tillbaka.


Foto: Wilda Nilsson Utsikt från skybaren Vertigo i Bangkok.

Plötsligt fann jag mig sittandes på en sliten madrass i en vindsvåning i Paris utkanter. Givetvis är jag medveten om det klyschiga i det hela. Konstnärerna som bodde där hade fyllt väggarna med såväl egen konst som sådant de samlat på sig runt om i världen. Möblerna hade de byggt själva. I den rökiga luften fanns spår av något organiskt. Vi drack rött vin, så billigt och vidrigt att det inte ens gick att göra sangria på det.

 

I vår bosätter jag mig i Paris. Jag vill dit nu. Idag. Konsten, inspirationen, människorna, språket och naturligtvis filosoferandet över ett glas rött med nyfunna vänner på nån liten sylta på en bakgata i Monmartre.


Foto: Wilda Nilsson Utsikt genom glasrutan i rulltrappan på Centre Pompidou i Paris.

Jag vill gå ensam på Centre Pompidou och beundra världens mest fantastiska kontemporära konst. Jaques Villeglé och hans La Comédie Urbain har, utöver favoriten Lars Lerin, varit mest inspirerande för mig sedan mitt första Parisbesök 2008. Om ni tillåter mig en utsvävning: jag måste nämna min tredje favoritkonstnär. Indiske Subodh Gupta vars verk Sister från 2005 slog mig med häpnad vid första anblick. Och ser ni staden här?

 

Är det inte komiskt? Hur allt jag gör tycks sprida ut sig åt diverse håll men ändå finns en röd tråd. Förhoppningsvis talar jag snart både hindi och franska. Asiens Paris har jag hört finns i Calcutta (Kolkata). Dit ska jag.


Foto: Wilda Nilsson Trafik i New Delhi

Paris. Indien. Konsten. Kärleken. Språken. Friheten. Europa. Asien.

Att situationen för kvinnor i Nepal är allt annat än lätt är sannolikt inte något nytt för er läsare. Däremot är det få som vet att det går att engagera sig i frågan på ett mycket enkelt sätt!

I Fokus Asiens projekt River of Rights jobbar vi för nepalesiska kvinnors rätt till makten över sitt eget liv. Inte en liten uppgift på något sätt men det är oerhört viktigt. I samarbete med Himalayan River Girls kommer vi utbilda unga kvinnor i mänskliga rättigheter, projektledning och engelska. Kunskap som de kommer sprida vidare i sina hembyar. Utöver det utbildas tjejerna av Inka Trollsås till forsrännarguider/ forspaddlingsguider. En konkret väg till ett arbete och en inkomst som dessutom leder till en jämlikare bransch!

Läs mer om projektet här!

Vi behöver fler personer till vår projektgrupp och du behöver inte ha några förkunskaper alls faktiskt. En vilja att lära sig något nytt är enda kravet! Självfallet kostar det ingenting heller. Börja med att bli medlem gratis i PeaceWorks Fokus Asien här. Sedan mailar du fokusasien(a)peaceworks.se eller kommenterar här på bloggen så hör jag av mig till dig!

Känner du att du inte har så mycket tid är det heller inte något problem, så enkla saker som att tipsa om oss på Facebook eller din blogg uppskattas enormt och bidrar i längden till att kvinnors ställning i Nepal kommer att stärkas!

Utöver PeaceWorks har vi stöttning från såväl forskare vid Stockholms Universitet som Föreningen för Utveckling och Internationellt samarbete på Södertörns Högskola. Vi har dessutom en projektkoordinator för River of Rights som snart reser till Sydkorea för att delta på en kurs om miljöfrågor och Europa/Asien- samarbeten.

Vill du vara en del av oss? Vill du följa med till Nepal eller engagera dig på hemmaplan?



Foto: http://www.farawayadventures.com/nepaligirlkayakers.php

Jag tycker det är häftigt att ha en plattform varifrån jag kan driva egna projekt. Ett har jag redan genomfört och vi kallade det "Fria Burma". Nu ska vi arbeta för kvinnors rättigheter i Nepal!

Genom PeaceWorks kan man dessutom åka på volontärutbyten, gå kurser gratis utomlands eller bara ta del av info via mail utan krav på engagemang.

Det skulle betyda otroligt mycket för mig om mina läsare kunde lägga 2 minuter av sin tid för att visa stöd för fredsarbetet jag och andra inom PeaceWorks gör. Klicka här och låt vår vision om en hållbar värld i fred komma lite närmre. Men en minimal ansträngning från din sida!

Vill du vara med och jobba aktivt i en projektgrupp? Eller har du en idé om ett nytt projekt? Kommentera eller skicka ett mail till fokusasien(a)peaceworks.se med en gång!

Stort tack!

Efter vårt inspirationsmöte igår har jag nu fått ihop min projektgrupp kring River of Rights. Projektet som jag planerat i samarbete med nepalesiska Himalayan River Girls. Förhoppningsvis kommer vi finna fler intressanta samarbetspartners. Bland annat har jag ett möte med nepalexperten och forskaren Katak Malla nästa vecka.

Jag känner mig otroligt inspirerad att leda det här projektet och det är sporrande att så många andra vill vara med och jobba. Vi letar just nu efter ett lämpligt "forum"/portal för vår Nepalblogg som främst kommer att handla om projektet men också om Nepal och dess grannländer. Att använda social media för att disseminera projekt är viktigt och roligt: och precis detta fick jag ju utbildning inom på kursen i Holland!

Projektet kommer uppmärksammas av bland andra Utrikespolitiska Föreningen och förhoppningsvis hittar vi en samarbetspartner i Svenska FN- förbundet. Vidare har vi även goda kontakter med FUIS- Föreningen för Utveckling och Internationellt Samarbete vid Södertörns Högskola!

LÄS MER OM VÅRT PROJEKT HÄR!

"Women dont need sympathy they need education and opportunity" Lycky K. Chhetri


Foto: Wilda Nilsson Böneflaggor jag såg under min vandring i Himalaya, Nepal

Anneli Kastberg, som var ordförande för PeaceWorks förra året, är just nu i Sudan och arbetar för fred. Hon är verkligen en av mina största inspirationskällor och hon ger så otroligt mycket energi! Hon var en av de första som lyssnade på min första projektidé och verkligen sa "GÖR DET! Det går!".

Det kommer bli fett att följa hennes arbete via Unicef- bloggen och jag tycker du ska göra det samma!

Foto från: http://blog.unicef.se/2010/10/11/anneli-kastberg-aker-till-ett-krigsharjat-sudan-for-att-jobba-for-freden-folj-hennes-resa-har-pa-bloggen/

Komiskt nog drog jag en fb- status här om dagen som i princip gick ut på att fråga mig själv hur länge jag stannar i Sverige efter Armenien. Det blir ju Paris i vår och sedan flytt till Indien via en resa i Centralasien tror jag.

Dock blir denna Sverigevistelse rekordkort. Hehe. Mindre än en vecka! Vi drar till Estland på torsdag nämligen! Woop woop!

Och förresten, är du inte anmäld i Donationsregistret, gör det NU! Är du inte säker om du är anmäld eller inte, logga in med e-legitimation och skicka en uppdaterad anmälan för att vara säker på att du står med. Tänk vad ballt att kunna rädda liv postumt!

Landskapet i Armenien är verkligen oerhört vackert. Det skiftar från öppen torr stäppliknande mark till skog och veckiga berg och kullar. Freedomtravel frågade om det är värt att åka dit och jag säger absolut! Särskilt om man som dom har en husbil! Tänk att själv kunna köra runt i Armenien och stanna på platser som verkar intressanta eller bara stövla rakt ut i naturen.

Det är ett extremt fotogeniskt land dessutom. Sedan sitter jag här och är lite för nöjd över min egen prestation som fotograf, fick ett gäng kickass bilder faktiskt trots att de är tagna från en bil i rörelse. Desvärre kan jag inte visa de bästa eftersom jag eventuellt kommer sälja dem men kika på denna bild med lite landskap och sedan Ararat i bakgrunden!


Foto: Wilda Nilsson

Sällan har jag besökt ett land och blivit så förvirrad. Kanske skulle man tänka sig att det krydd- och sopdoftande kaoset i New Delhi skulle snurra till det? Eller allt som är så totalt annorlunda i en Stockholm vs Bangkok fight? Men icke.

Fusionen mellan Asien och Europa, öst och väst, Sovjet och Rom är svår att få grepp om. Trots att själva utbytet jag åkte på var extremt dåligt organiserat och innehöll ganska värdelösa moment var det underbart att få en inblick i en del av världen jag aldrig tidigare satt en fot.

Yerevan, alltså Armeniens huvudstad, har otroligt mycket att bjuda på. Pampiga byggnader, klyschiga sjungande fontäner, häftig utsikt uppifrån Escade mot Ararat (ni vet, berget där Noaks Ark sägs ha strandat), onekligen frisk tillgång på för billig vodka, gott vin, grymma pubar och skönt nog inte ett enda donken i sikte. Här käkas det Shwarma istället!

En rejäl samling dagsutflykter finns också att göra, eller längre om man har tid. Armenien har extremt häftig natur, mycket intressanta historiska lämningar i form av tempel, kloster och annat samt en vacker insjö (Sevan Lake).

Jag har fått grymma nya kompisar i Yerevan och jag kommer absolut åka tillbaka. Säkerligen när jag sicksackar mig genom Mellanöstern och Centralasien. Just nu sticker det i magen av längtan att åka till Palestina, Jordanien, Syrien, Libanon och Iran!

Kika på bilderna nedan och vill ni ha mer kan ni gärna besöka min Flickr!

Och just det, snart dyker jag förhoppningsvis upp på P3 Planet igen med en guidening runt i Yerevan, Garni och Geghard!


The Academy i Yerevan. Foto: Wilda Nilsson


Republic Square, Yerevan. Foto: Wilda Nilsson


Utsikt från Escade. Foto: Wilda Nilsson

Vill ni höra mer om Armenien? Internettillgången var det dålig med på internatet där vi bodde men snart är jag hemma. Sitter på flygplatsen i Prag just nu!