Märkligt att vakna och veta att det är sista morgonen. Men jag absolut inte ledsen eller så. Jag vet att jag alltid kan komma tillbaka! Nu håller jag på att fixa frulle medan Chris är ute och köper mjölk. Vilket vanligt vardagsliv va? Vi kommer hänga på Khao San i väntan på tåget... mest för att det finns gratis internet och billig mat!

Woho! Chang Mai here we come!