Vad är grejen med söndagsångest egentligen? Hemma finns den där fast aldrig här. Jag tror inte det beror på att man bor i vacation-land utan snarare på att jag här själv planerar mina veckor och pysslar med något jag tycker är kul. Sedan är väl en baksmälla något av ett grundrecept för fet ångest. Därav att jag sällan dricker här borta. Tro det eller ej men jag sätter inte likhetstecken mellan Thailand och öl/ buckets varje dag.

Hemmakalaset igår blev således lugnt =) Vi åt massa kyckling, stickyrice och drack lite öl. Skrattade massor och hade kul. Tyska Annelie kom med vilket var grymt och jag får komma ned till Mae Sot och besöka projektet hon är volontär för. Fantastiskt!

För att förtydliga arbetar Help Without Frontiers med att utbilda burmesiska flyktingar i engelska. Jag tror att kommunikation är en grundpelare i alla sammanhang. Se bara hur det gick på förskolan innan jag lärt mig något teckenspråk alls- massa missförstånd (inga allvarliga då såklart) och onödigt trassel. Hur ska någon som inte kan göra sig förstådd kunna uttrycka sin vilja och berätta sin historia? Engelskaundervisningen är således mycket viktig. Undrar när jag kan resa dit, ska maila dem nu.

Hade alla läsare en givande lördag? Eller en härligt festlig sådan? Nu ska ni inte tro att jag är den som tackar nej till en bra fest bara för det jag skrev högst upp!


Att promenera i en park är alltid en bra söndagsaktivitet. Synd att det är för varmt bara.
Nu tänker ni "just rub it in... just rub it in..."- erkänn att ni tänkte så!